17 december 2020.
Därefter har en bit ned punkterna 3 och 4 tillförts.
Kyrkans enda chans, introduktion
Be den judiska kyrkan om ursäkt
Vad som är viktigt i Nya testamentet
När Jesus hade lämnat scenen fanns efter honom en seglivad politisk rörelse som förföljdes av Rom. Många avrättades, en del genom att inför publik dödas av lejon. Andra överlevde, och en del av de överlevande anpassade sig till Rom. År 325 tog Rom över kyrkan.
I Bibeln finns brev från Paulus bredvid evangelierna, och det är verkligen anmärkningsvärt.
Jesus verkade bland fattiga bönder och fiskare och utmanade styret i Jerusalem. Därmed var han ett hot mot det romerska imperiet.
Paulus däremot gick Roms ärenden. Han försökte vända bort folks uppmärksamhet från korsfästelsens ansvariga och från Roms ockupation. I stället pumpade han i människor hur syndiga de var.
Enligt Paulus var det fina med Jesus att han hade låtit sig offras för att Gud skulle förlåta syndiga människor. Paulus gav med denna försoningslära en vidrig bild av Jesus och Gud.
Paulus var så avskydd av judarna att de gång på gång försökte mörda honom. År 66 utmanade de öppet Rom och startade ett uppror.
I hundratals år har Paulus brev fått finnas bredvid evangelierna. Det betyder att biskopar har tillhört någon av följande grupper:
Okunniga om historien om det romerska imperiet.
Kunniga men ointresserade.
Kunniga, men ser inget problem med att brev från Paulus finns bredvid evangelierna.
Kunniga, och ser problemet, men har inte velat protestera.
Bedrägliga.
Det ser illa ut det här.
"Jag är kristen", säger någon, men vad menar han eller hon?
Troligen att Kristus dog på korset för min skull.
Kanske med tillägget han tog på sig mina synder.
Detta är förmodligen kärnan i många kristnas syn på saken. Men det är både falskt och begränsat.
Det falska kommer från Paulus, och vi ska strax se närmare på honom.
Det är begränsat för det handlar inte om några stora sammanhang i tillvaron. Det blir bara om privatlivet här och nu.
* * *
Om kyrkan ska betyda något positivt för framtiden måste den välja väg med omsorg:
Paulus till historiens soptipp. Han var Roms redskap för att bekämpa den opposition som följde efter Jesus. Hans sjuka försoningslära följer med till soptippen.
Med Guds rike menade Jesus goda förhållanden för människorna. Vi måste gå vidare med vad Guds rike kan betyda här och nu för oss.
Planeten och dess livsmiljö måste räddas, och för det krävs stora insatser. Kyrkan bör bli en framträdande del i det arbetet, bland annat i aktiviteter på gator och torg.
I januari 2023 fick vi veta att det planeras för amerikanska militärbaser på svensk mark. Kyrkan måste gå i bräschen för att stoppa detta.
Jesus utmanade starka krafter, och han inspirerar de som vill göra något i vår hemska tid. En rörelse i vår tid behöver ha med sig en kyrka som är lika modig som Jesus var.
Dessutom måste kyrkan erkänna näradödenupplevelser och reinkarnation. De är noga undersökta, och de visar att människan har en annan existens före och efter den fysiska kroppen.
* * *
Kan kyrkan slå in på en sådan väg? Det går om några tar initiativ till modiga steg.
Judarna väntade på hjälp från någon som skulle ge befrielse från Rom och att ett fritt Israel skulle återuppstå. De väntade på en räddare, en Kristus på grekiska.
Om Jesus hade lyckats hade han blivit Kristus. Men en överklass, som på Roms uppdrag skötte landet, såg till att Jesus korsfästes. Något fritt Israel blev det inte, och Jesus blev inte judarnas Kristus.
* * *
Hur kan då vår kyrka kalla Jesus för Kristus? Jo, genom Paulus förfalskning. Räddning från Rom ändrade han till räddning från synd och Guds vrede.
I Romarbrevet 5:8-11 skriver Paulus:
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.
Romarbrevet 8:32:
Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?
Detta var försoningsläran, en vidrig gudsbild. Enligt Paulus var det alltså inte Rom som var problemet, utan det var människans syndfullhet. Med det bedrägeriet kunde Paulus kalla Jesus för räddaren, Kristus.
I Kyrkans Tidning 2011 vågade prästen Ulla Karlsson ifrågasätta försoningsläran i två artiklar:
− Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm.
− Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer.
En del kommentatorer kokade av kritik mot henne, men hon var före sin tid.
Läs artikel 23 mars 2011 och artikel 30 mars.
I Kyrkans Tidning fanns lite senare en artikel, Ge Ulla Karlsson "Ljusets pris", av den här artikelns författare.
Ulla Karlsson har också skrivit en bok, Människa du är någon!
* * *
Namnen "Jesus" och "Kristus" är intill förväxling blandade. Ofta sägs "Jesus Kristus". Vilken räddning avses då? Från synd?
Den så kallade försoningsläran lever kvar än i våra dagar.
I Matt 26:28 säger Jesus:
Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Ska den meningen motivera läran? Men det håller inte. Innan dess sade han, Matt 26:24:
... men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd!
Jesus fördömde förrädaren. Meningen i Matt 26:28 kan tolkas som dramatiska ord i en dramatisk timme.
I Uppenbarelseboken 1:5 finns följande:
[Jesus] som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod ...
Uppenbarelseboken är full av bilder, och det här kan vara en sådan. Det är också möjligt att meningen har placerats där av någon som försöker föra fram försoningsläran.
Det är genom Paulus som försoningsläran har spridits. Men försoningsläran var ett påhitt, och det visas av att han plötsligt glömde bort den! I 1 Kor 2:8 skriver han:
[Guds hemlighetsfulla vishet] kände ingen av denna världens makter till − om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.
Den vanliga historien från Paulus var ju att Gud offrade sin son, men här skriver han plötsligt "... om de hade känt till [Guds hemlighetsfulla vishet] skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre".
Om Paulus själv hade trott på försoningsläran hade han inte skrivit detta.
* * *
Vi ska strax granska Paulus och försoningsläran närmare.
Jesu liknelser kan vara svåra att förstå, men det kan löna sig att undersöka om de kan handla om samhällsförhållanden och folkets vardagsliv.
I skatt till Rom och Herodes betalade bönderna 25-50 procent av skörden av korn och frukt. Vidare en denar om året samt en rad andra avgifter. Till Jerusalems tempel gick tionden. Vidare en halv sikel per år samt djur och jordbruksprodukter som offer.
Matteus 18:25:
Eftersom han inte kunde betala [en stor skuld] befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas.
Den här gången gick det dock bra.
Markus 12:1 berättar något om ägarförhållanden. Jesus skulle inte ha nämnt jordägare på avstånd, om inte åhörarna hade känt igen situationen:
Därefter arrenderade han ut [vingården] och reste bort.
I boken Palestine in the Time of Jesus, av Hanson & Oakman, kan man läsa mycket om det här. Matteus 7:9:
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd ... ?
Vad betyder det? Troligen att en bonde som behöver pengar till skatter, men har bara litet mat, inte kan ge mynt till sina barn att äta.
Ytterst var det våld som upprätthöll systemet. I Jerusalem fanns romersk militär stationerad.
Rätt att betala skatt till Rom? Markus 12:17. Jesus:
Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.
Den dolda betydelsen kan ha varit att egentligen ingenting tillhör kejsaren, utan allt tillhör Gud. En lång diskussion om händelsen finns i boken Jesus and the Spiral of Violence av den amerikanske religionsprofessorn Horsley.
Horsley jämför också nutida storstadsghetton med förhållanden på Jesu tid. I båda fallen angriper utsatta människor inte roten till det onda, utan de angriper varandra. Ett exempel från Jesu tid är fiendskapen mellan judar och samarier. Jesu budskap var att man ska hjälpa varandra, även fiender, i den lokala bygemenskapen. Matteus 5:44-45:
Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.
* * *
Det var bland vanligt folk som Jesus rörde sig. Paniken spred sig bland de styrande i Jerusalem.
Blev Paulus omvänd? Se Apg 8-9 och 22 där han nämns vid sitt andra namn Saul. Han hade jobbat åt Rom, gripit kristna och överlämnat dem. Det sista slutade han med, men han fortsatte på annat sätt.
Först om Jesus:
Han förstod folkets svåra omständigheter, uttryckte folkets behov och nådde människor.
Hans avtryck i samtiden och efteråt var så starkt att han blev utgångspunkt för våra årtal.
Var en alldeles ovanlig lärare i andliga frågor.
Utmanade styret i Jerusalem.
Grundade en rörelse som var så seglivad och farlig för Rom att de efter trehundra år tvingades byta taktik och i stället tog över rörelsen.
Var Paulus likadan? Nej. Han skrev delvis obegripliga brev, och av dem att döma var han en pratmakare. Han fortsatte inte i Jesu fotspår, och judarna kunde få tala om räddning så mycket de orkade. Lärare i andliga frågor? Nej inte det heller på grund av hans sjuka försoningslära.
Romarbrevet 13:1-2 visar var Paulus står:
Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva.
I Romarbrevet 11:25-31 läser vi:
En del av israeliterna är förstockade [ ... ] Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. ... Ni var tidigare olydiga mot Gud men har nu fått förbarmande genom deras olydnad. Nu har de varit olydiga medan ni har fått förbarmande för att även de skall få förbarmande.
Första Thessalonikerbrevet 2:15-16 visar Paulus distans till det judiska folket:
Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.
Textavsnittet är känt för anklagelsen mot judarna för korsfästelsen, och det återkommer vi till senare. Här syns i alla fall tydligt konflikten mellan det judiska folket och Paulus. Vi kan också se i Apg 20:19:
... under tårar och under prövningar som jag har utsatts för genom judarnas anslag.
* * *
Paulus var romersk medborgare. Om han hade fortsatt Jesu verksamhet hade han hamnat i fängelse eller dömts till döden. Men det var något annat han gjorde, han lovprisade Jesus som Kristus som hade räddat oss från synden.
De återkommande konflikterna kring Paulus var annorlunda än konflikterna kring Jesus.
Paulus, vi läser i Apostlagärningarna:
9:23-25. Paulus undkom mordplaner.
9:29-30. Undkom nya mordplaner. Den här gången och förra efter "omvändelsen", och inte från överklassen.
14:19. Blev stenad, inte av överklassen som Stefanos, men överlevde.
20:3. Undvek en judisk sammansvärjning.
21:27-36. Höll på att bli lynchad i Jerusalem.
23:12-14. Sammansvärjning.
25:3. Sammansvärjning.
Dessutom några bråk eller upplopp.
Slutsatsen är att folket avskydde Paulus.
När Paulus skrev Filipperbrevet påstod han att han satt i fängelse "för Kristi skull", och brevet slutar så här:
Bröderna här hos mig hälsar er. Alla de heliga hälsar er, särskilt de som arbetar vid kejsarens hov ...
Att sitta i romerskt fängelse som kristen var säkert tufft, och det här kan inte stämma. Han kunde träffa folk och samla in hälsningar. Medlemmar i en kristen församling som var anställda vid kejsarens hov, hur troligt är det!
Sannolikt var det inte något fängelse utan en plats där han var skyddad mot fiender.
Paulus gjorde omfattande resor för att grunda församlingar. Breven visar att det ofta var problem med församlingarna. Jämför det med att när Jesus predikade var det sådant intresse och sådan trängsel att det knappt gick komma fram.
Hur betalades resorna? Var Paulus rik? Apg 24:26:
Samtidigt hoppades [ståthållaren Felix i Caesarea] att Paulus skulle erbjuda honom pengar ...
Paulus vistelse i Rom, Apg 28:30-31:
Där stannade han i hela två år på egen bekostnad ... och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.
Eftersom han inte blev hindrad kan han inte ha sagt särskilt farliga saker.
I Apg 16:16-40 finns en märklig historia. Paulus sattes i fängelse av romerska domare. Plötsligt släpptes han, först av oklara skäl. Troligen släpptes han för att man upptäckte att han var deras Paulus.
Därför uppfanns försoningsläran:
Den försökte vända uppmärksamhet bort från korsfästelsens ansvariga i Jerusalem.
Jesu verksamhet riktade uppmärksamhet mot samhällsförhållanden och levnadsvillkor. Paulus försökte rikta den mot annat, mot synd hos människor.
En sida av Jesus var en modig upprorsledare. Försoningsläran tonade ner den sidan eller tog bort den helt.
De två senare punkterna har bevarat försoningsläran ända fram till i dag. Historiens eliter har inte velat ha den sortens Jesus.
Paulus var romersk medborgare och fungerade som Roms redskap. Om han inte var romersk agent, så var i alla fall hans verksamhet sådan att inget strålkastarljus riktades mot överklass och Rom. Tidigare hade han jobbat åt Rom, och hans verksamhet tyder på att han fortsatte med det. Alternativet till att han var romersk agent är att han helt enkelt var en skojare som var till nytta för Rom.
Paulus avrättades troligen till sist av Rom, men han kan ändå ha varit Roms agent. I sådana kretsar kan "vänner" plötsligt misstänkas vara "fiender", och mördas.
Jesus och hans följeslagare var på väg till Jerusalem, och där hölls krismöte, Joh 11:47-48:
Vad skall vi göra? ... Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.
Översteprästen Kajafas förklarade, Joh 11:49-50:
Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.
Jesus skulle offras, och det var inte för att blidka Gud, som försoningsläran säger.
* * *
Men fanatiska följare av försoningsläran försöker då med att Gud använde eliten i Jerusalem som redskap för att ta kål på sonen.
De bör fundera kring helheten med
− en anständig bild av Gud;
− det romerska imperiet;
− vad Jesus försökte göra;
− Paulus verksamhet.
* * *
Paulus passade precis in på vad Rom ville ha.
År 66 började ett judiskt uppror mot Rom. Det var i dessa tider som evangelierna skrevs. Troligt är att evangelierna skrevs för att berättelsen om Jesus skulle räddas undan utplåning i kriget. Just Jesu efterföljare var de som främst behövde frukta att dödas och skulle då inte kunna föra vidare Jesu lära. Evangelierna var polemik mot Paulus.
Vad förde Jesus fram? Guds rike. Matteus 19:24:
Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.
Det är en rimlig tolkning att med Guds rike menade Jesus ett återupprättat Israel, ett land med goda förhållanden för folket. Jämlikt kanske också. Markus 10:42-44:
Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.
Jesu liknelser handlade inte om vad som helst, och det kan löna sig att undersöka om en liknelse kan gälla samhällsförhållanden och levnadsvillkor. Med Guds rike menade han goda förhållanden här på jorden. Skillnaden mellan Paulus och evangelierna kan belysas med att i Romarbrevet finns ordet "synden" 30 gånger, jämfört med i de fyra evangelierna en enda gång (Joh 8:34).
Men Lukas? Är det troligt att han skrev ett evangelium i polemik mot Paulus verksamhet, och dessutom skrev Apostlagärningarna, som till stor del berättar om Paulus? Det är en svår fråga som kan vara något för en teologistuderandes uppsats eller avhandling. Ett enkelt svar kan vara att det inte är samma författare.
* * *
Om Paulus hade fört Jesu verksamhet vidare hade inga evangelier behövt skrivas.
Under de första trehundra åren efter Jesus blev vissa kristna torterade och avrättade, medan andra fick leva. De biskopar med följen, som strömmade till kyrkomötet i Nicaea år 325, levde alltså, men decennierna innan hade andra kristna avrättats.
De kristna som avrättades bör ha varit Jesu verkliga efterföljare. Men det var de överlevande, vilka omfamnats av Rom, som bildade den romerska kyrkan.
Judarna var ett framstående folk, vilket bevisas av att de var en så hård nöt för Rom att knäcka. Om de hade klarat Rom och lyckats föra vidare det som står i evangelierna, vidare till kommande århundraden i Europa, så hade vår värld i dag sett annorlunda ut.
Tillbaka till kyrkomötet i Nicaea år 325. Där fanns biskopen och kyrkohistorikern Eusebius. Där fanns också den romerske kejsaren Konstantin, och det var faktiskt han som hade sammankallat mötet.
Den nicenska trosbekännelsen diskuterades fram. Den innehåller ingenting om Jesu budskap. Den hotar inte någon elit i det romerska imperiet.
Där bodde, åt och drack minst 250 ditresta biskopar plus ytterligare många i mer än två månader, troligen i juni-augusti. Det måste ha varit på skattebetalares bekostnad. Kejsaren bjöd också på en storslagen fest.
* * *
Rörelsen efter Jesus hade varit så svår för Rom att hantera att utvägen blev att satsa på att ta över den, och nu hade Rom gjort det.
* * *
Det ligger en avgrund mellan det nicenska mötet och Jesu verksamhet bland fattiga bönder och fiskare. På vilken sida av avgrunden vill vi vara?
Vi har fört vidare grova anklagelser mot judarna, och vi bör be om ursäkt.
Be om ursäkt för att vi har fört vidare lögnen att judarna dödade Jesus. Paulus i 1 Thess 2:15:
Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, ...
Det var inte judarna, i betydelsen folket, som korsfäste Jesus. I stället var det den prästerliga aristokratin och Rom. Se början av en artikel i Kyrkans Tidning 8 december 2011.
Kyrkohistorikern Eusebius anklagade judarna för morden på Stefanos, Jakob (Jesu bror) samt Jakob (Sebedaios son).
Eusebius − The Church History, bok 3:5
Paul L. Maier
Stefanos.
Apg 7-8 visar samma aristokrati.
Jakob, Jesu bror.
Alternativ 1. Fariseer och skriftlärda knuffade honom från en avsats och uppmanade till stening.
Eusebius: The Church History, bok 2:23.
Paul L. Maier
Alternativ 2. Överstepräst lät stena honom.
Josephus Antiquities 20:200.
Finns hos Josephus: The Essential Works.
Paul L. Maier
Jakob, Sebedaios son.
Han halshöggs av Herodes.
Apg 12:1-3.
Vår kyrka kan ha fört vidare anklagelserna och då bör vi även här be den judiska kyrkan om ursäkt.
* * *
Det är extremt viktigt att skilja mellan folk och överhet om överheten var Roms vakthundar.
Behåll evangelierna men avsluta det som har tillförts av Paulus och Rom.
Viktigast är att lämna försoningsläran. Paulus brev kan lämnas helt. Med många, många ord har han lyckats flytta bort uppmärksamhet från Jesu budskap.
Lyft fram evangeliernas kärna. Den är liknelser om livets och folkets villkor samt visionen om Guds rike. Med Guds rike menade Jesus goda förhållanden för människorna, här på jorden. Gör allt för att tillämpa Bergspredikan på vår tid.
Häpnadsväckande är att i Bibeln finns brev från Paulus bredvid evangelierna! Brev från en som troligen var romersk agent.
Åter Paulus i Romarbrevet 13:1-2:
Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva.
Då hade nyss Jesus och gruppen kring honom − säkert med folket med sig − trotsat denna överhet.
Folket med sig? Ja. Uppslutningen när Jesus predikade är dokumenterad, och rädslan hos eliten i Jerusalem likaså. Efteråt försökte judarna gång på gång döda Paulus, så vi ser hur avskydd han var.
Det är illa att Paulus brev finns intill evangelierna, men det kunde ha blivit värre. Berättelserna från Matteus, Markus, Lukas och Johannes kunde ha försvunnit in i historiens glömska.
Rom bjöd generöst vid kyrkomötet i Nicaea år 325 och hoppades naturligtvis på utdelning. En möjlig sådan hade kunnat bli att berättelserna inte skulle ingå i någon sammanställning av viktiga skrifter. Rom ville naturligtvis inte ha med berättelserna eftersom de uppmuntrade till uppror. Förklaringen till att de fick komma med måste vara att rörelsen efter Jesus under de gångna trehundra åren var kraftfull.
* * *
Tanken att evangelierna kunde ha försvunnit in i historiens glömska är skrämmande.