En dag när han satt med årsplanering
föll han oväntat ihop.
Allt bara snurrade runt
och han kvävde ett rop.
En arbetskamrat kom in
för pärmen med veckostatistik.
Då satt han på bordet och grät.
Kamraten sprang ut med ett skrik.
Nu blev det fart och det kom
en stor delegation.
Även vaktmästaren var med
och hade stängt sin expedition.
Avdelningschefen var där
och verkade tagen och matt
men samlade sig och gick fram
och frågade hur det var fatt.
Snart syntes i trappan
personal från ambulansen.
Man hörde honom mumla något
om kärleken, glömma och chansen.
Rummet var fullt av folk
när han lades på en bår
och då det bar iväg
fällde även andra en tår.
Men! Plötsligt nere på gatan
reste han sig och kunde stå.
Där var massor av människor
som trängdes och bara tittade på.
Han tog upp en näsduk,
torkade tårarna och snöt sig.
Sen sa han: "Jag önskar bara
att min hustru åter älskade mig."