Alltid äter hon frukost ensam
och det händer att hon gråter.
Då ser hon i tidningen men det hjälper inte
när känslorna kommer åter.
Hon har nya, ganska fina skor,
som hon köpte på rea igår.
Snart står hon i dörren
och torkar bort en sista tår.
Ute skiner solen och det är ganska varmt,
snart är sommaren här.
Hon tänker på förrförra våren.
Det var då hon var kär.
På motorvägen går det undan
och trafiken flyter bra idag.
Undrar om rapporten blir klar
från hennes nya arbetslag.
Halv tio fikar dom som vanligt
och Lena har med sig bröd.
Bäst av alla gillar hon Lena,
som ofta varit hennes stora stöd.
På lunchen äter dom pizza
på ett ställe hon inte sett förut.
Och dom pratar och skrattar
och hon njuter av varenda minut.
Eftermiddagen blir hemsk,
folk ringer och frågar i ett.
Hon är irriterad och trött men visar det inte
och röker sin tolfte cigarett.
Den här dagen var den värsta
sen den gången det var stopp i datan.
Nu vill hon gå och kissa men det ringer igen,
hon hör knappt nåt för bullret från gatan.
Hon kör hem och stannar på vägen
vid en servicebutik.
Köper cigaretter och tuggummi och en tidning,
där är jättemycket folk och hon känner panik.
Hemma äter hon yoghurt
och en smörgås med skinka och en apelsin.
Strax därpå ringer telefonen
och hon svarar "De e Ann-Katrin".
Det är Anders och han undrar hur hon har det
och vad hon gjort det senaste året.
Hon berättar. Hon ska höra av sig.
Sen går hon och tvättar håret.
Hon stickar och enligt TV
hade nog inget särskilt hänt
utom att det var nån som hade dött,
nån som visst alla hade känt.
Hon släcker ljuset i hallen och klär av sig
och hon har vackra bröst.
Innan hon somnar funderar hon länge
på om hon ska söka den där kursen i höst.