Nu hade gått ett år
nu sågs de åter.
Ovant gick de sakta
bredvid varandra.
Hon fick en fråga
han fick ej svar.
Bara tystnad blev kvar
Han försökte ett skämt
men hennes ansikte
var sorgset och bestämt.
Han trodde han förstod
och han trodde
det var henne han känt
Då sa hon,
talade lågt tydligt
− Vårt äktenskap var en bur
min nya ensamhet
har gjort mig rik.
Hon såg inte på honom
Såg ned på vägen
− Du kan aldrig begripa hur
och jag blir mig inte mera lik.
Jag har träffat min ensamhet.
Det här är något
du inte vet