Med det godaste syfte
gav sjuttio års utvecklad teknik
en produkt av samlad forskning,
en ny sorts röntgenapparat.
Den kan på en minut och utan ljud
och alldeles utan smärta
se in i människans själ
se om där finns hat.
Den etiska kommittén
var inte bara tveksam
utan länge för förbud.
Den sade personlig integritet.
Kan vi vara säkra på
att apparaten inget annat ser
i förbifarten,
någon annan själens hemlighet?
Detta undersöktes därpå noga.
Man fann att helt säkert var
att den inget annat kunde se
än om där fanns hat i en själ.
Etiska kommittén rapporterade
om det glädjande resultatet
och ordföranden sade därom
att det var då för väl.
Den nya tekniken är nu rutin
på varje sjukhus sedan åtta år.
Men frågan som växer och blir stor,
som ingen tänkte på förut,
den lyder så:
Vad har vi för behandling
att bjuda alla dem,
som apparaten sorterat ut?
*
Men i landet Tvärs var aldrig prat
om att bygga nåt slags apparat.
Alla hade tid och alla mådde bra
och nån apparat ville ingen ha.
En journalist och resenär
hamnade av en slump just där.
Han ställde frågan vem som vet
ordet hat vad är det?
Faktiskt ingen kunde svara.
Vad sa han, vad kan det vara?
De bad om en association.
Ordets mening eller tradition?
Han frågade när ordet försvann
och nu, vilket ord använde man?
De förstod ej alls till slut
och i stället resenären frågades ut.