I dag har jag sett smärtan.
Den fanns i ett ansikte
som strålade av glädje
och intelligens.
Ingen anade
den ens
I ett annat ansikte,
fyllt av omtanke
och förståelse,
doldes en stor sorg.
Ingen visste
att den tog all kraft
I dag såg jag hopplösheten.
Den bars av en som bäst vet
hur vi ska ta oss igenom
en ny svårighet
men som inte tror
att det finns en morgondag
På bussen en störande
okänd man.
− Det är förtvivlan
som bygger den nya världen!
ropade han.
− Men man begriper inte
sin egen förtvivlan.
Ni måste bli människor igen!
Erkänn er svaghet,
erkänn att var dag i livet
är en gåva.
Se se se!
Se att ni förskingrar era liv!
Se att ni odlar tigandet
och rädslan.
Se att människan är liten
och tillvaron stor
Bussen stannade
och dörren öppnades.
Flera hjälpte chauffören
att kasta ut mannen.
Jag såg en som svalde