Ämnet i dag är "gränsen".
Var den går.
Finns det en gräns
för vad människan förmår?
För det första
finns ingen gräns
för all teknik hon skapar:
Till att fylla tiden,
till att uppta tankarna,
till att avvärja stillheten
Vidare finns ingen gräns
för alla de olika slags system
hon av rädsla bygger.
Det finns ingen gräns
för allt hon drar igång
för att hålla ångesten borta
Det finns ingen gräns
för vad hon kan förneka,
ingen gräns för hur döv
hon kan göra sig
mot en inre röst,
ingen gräns
för raden av argument
för en orättfärdig sak.
Nedåt finns ingen gräns
för det möjliga förfallet,
ingen botten hon kan nå
− − −
En särskild sorts gräns finns,
vilken alltid är nära
och är lätt att överträda.
När den har passerats
finns ej sanning och enkelhet.
Då finns i stället lögn,
tigande, mörker och oklarhet,
och då råder samförstånd
om sådana förhållanden.
I värsta fall alltså
finns ingen gräns
för vad människan förmår
Men, i den stunden
finns heller ingen gräns
för det mod
en ensam människa kan ha,
när hon vet
att nu finns inget annat
än att våga gå emot