Till sist ändå
har vi förstått alltihop.
En ytlig liknelse, låt oss
säga att atomen snurrar
Så skönt att vi begriper.
Se hur fint alla bitar
faller på plats.
Allt beskrivs av matematik,
och teorin är enig
med observationerna
Det var enkelt, löjligt,
så lätt att genomskåda.
För människan är
allting möjligt, och
från scenen görs nu tecknet,
och alla hurrar
Nu vinkar en i hopen,
han vill tala, hör han ropar.
Men ingen lyssnar.
Och ingen hör,
för alla hjul som snurrar
Någon pekar mot horisonten
och nämner ordet mörker.
Men vägra se och inse
men ännu mera övermod.
Strävan, åter strävan,
mera redskap, redskap!
Och den Allsmäktige
ser läget på jorden.
Han räknar alla morden.
Hybris, galenskap