Det är nåt okänt du inte kan glömma
och det hemsöker dig på natten.
Du slutar visst aldrig att drömma
att du sjunker i ett djupt mörkt vatten.
Vaknar hjärtat bankar,
fattar snart det var åter denna dröm.
Ligger ett tag med irrande tankar.
Budskap från begravda minnens underström?
Det verkar som om du aldrig ska bli fri
och få ett helt eget liv, just fritt.
Ska det okända nånsin bli förbi?
Får du nånsin ett fredat liv, som är ditt?