Nu har du flytt
till landet ingenstans
där inte känslan
och inte smärtan
ska ha en chans
att komma åt dig
Nu var jag för uppriktig,
förlåt mig.
Jag hade lovat
att vara försiktig,
vår förlovning
Vi kan träffas
och leka och skämta
på ytan av skalet kring själen.
Det är för väl att vi lever än.
För vi lever väl än?
Vet du att sorgen i mitt innersta
inte syns på det yttersta,
i dessa de yttersta dagar?
Dina innersta bevekelsegrunder
syns inte alls
men anar vi närheten av
i sällsynta stunder