Framför oss i bussen
sitter Madeleine.
Hon är mycket vacker.
Hon har mörkt hår.
Hon har mörka glasögon.
Hon är kanske tjugo år
Ingen får se in
genom hennes mörka glas.
Där finns ögon
som är förgråtna.
Allt är en röra,
några ej förlåtna
Hennes mörka glas
är också mot
en obarmhärtig sol.
Sommarhimmel blå.
Mörkret är lugnare,
det känns bättre då.
Tanken nuddar
där hon vet
finns en pistol
Madeleine! Madeleine!
Se ut!
Det är en barmhärtig sol