Du beklagar att inga vittnen finns,
som du kan fråga.
Du vill veta sånt du inte minns,
bakgrunden till din aktuella plåga.
Du behöver vittnen säger du,
nån som kan berätta hur det var.
Men sök närmare, stopp nu,
allt bor i dig, allt finns kvar.
Du har alltså fel. Allt finns kvar,
allt bor i dig någonstans.
Och du undrar förvånad, var?
Var du ska söka, om du har en chans?